En till Svensk hundklubb

De små röda stugorna är för tillfället övergivna på Sågarbo herrgård i Älvkarelby utanför Gävle. Det är Svenska Hundklubben som hyrt stugorna men alla är för tillfället är ute på förmiddagens träningspass.

Klubbens lokalavdelningar från Uppsala- och Södertälje ordnar ett tredagars-läger för alla medlemmar i Svenska Hundklubben. 

Historia
Svenska Hundklubben (SHK) bildades 1912, men hette då Svenska Sällskapshundklubben och uppstod genom en utbrytning från Svenska Brukshundklubben. Först 1984 bytte föreningen namn för att markera att klubben är till för alla hundägare. Nu består klubben av cirka 800 medlemmar. 

När Tidningen Hundetablissemanget anländer till Sågarbo är bara Marieanne Brunnström på plats. Hon befinner sig i stora herrgården från 1600-talet och rör i en kycklinggryta som står på spisen. Marieanne berättar att hon varit med i klubben närmare 30 år. Hon blev kvar i klubben på grund av att hon blev så väl mottagen och tycker att det var så trevligt.

– Fördelen med oss är att vi tar emot alla hundraser. Denna mångfald tycker jag om, betonar Marieanne. 

Lunchtid närmar sig och hungriga medlemmar strömmar in i herrgården för att äta Marieannes gryta. Förmiddagen har ägnats åt viltspår föremålssök och tävlingslydnad. Efter lunch fortsätter träningspassen med personsök och spår.

Kort beslutsväg
Föreningen har fem olika lokalklubbar. SHK Västerås, Eskilstuna, Uppsala, Södertälje och Västra Sörmanland/Närke, men Carina Björsell som just anlänt från skogen berättar att klubben tidigare funnits på fler ställen och varit betydligt större. 

Carina och Marie Svenberg är sök-instruktörer. På förmiddagen har de tränat sina egna hundar i skogen och på eftermiddagen är de instruktörer. 

– Några har kurser på förmiddagen och sedan är de lediga på eftermiddagen. Detta för att vi även skall kunna aktivera våra egna hundar, förklarar Marie som är vice ordförande. 

– Jag började med min egen hund på "valp" och sedan "vardag". Därefter började jag med personsök. Sedan frågade styrelsen om jag ville vara med där. Jag började som suppleant och nu är jag vice ordförande, berättar Marie. 

Både Marie och Carina tycker det är en stor fördel att tillhöra en mindre hundklubb.

– I en liten klubb har man stora möjligheter att påverka. Det är kort väg mellan idé och beslut och efter några år känner man alla som är aktiva, förklarar Carina. 

Dubbla pass
Lunchtimmen är över och det är dax för gänget att sticka iväg. En av de som åker ut i sökskogen är Emira Joulak. Hon är på sitt andra läger och tycker att det första lägret som hon var med på gav mersmak både för hundträning och för Svenska Hundklubben.

Emira har nu en Australian Cattledog, men har tidigare haft en Schäfer. Hon berättar att hon var på olika hundcenter och Brukshundklubbar och tränade med den hunden.

– Det var jättebra, men när jag köpte min nuvarande hund kände jag att jag ville testa lite nya grenar och se vad hon och jag tycker är kul. Då fick jag höra att jag inte skulle åka till brukshundklubben "för dit ska du bara åka om du har tävlingsambitioner", sa folk. Det vet jag inte, utan jag vill först se vad vi tycker om. Då blev jag rekommenderad Svenska Hundklubbens läger där man kan få prova på allting, förklarar Emira som tycker gemenskapen i klubben är "underbar".

Amerikansk Bulldog
Till sökskogen anländer även Frida Arnlund med sin Amerikanska Bulldog Best. När han skickas ut på ett sök sticker han iväg som skjuten ur en kanon och hittar den gömda personen snabbt. American Bulldog är en av de raser som tillhör Svenska Hundklubben.

– Svenska Kennelklubben erkänner inte automatiskt de raser som Hundklubben erkänner, men vi erkänner de raser som SKK erkänner. Vi har egen stambokföring och är en väldigt parallell organisation med kennelklubben, förklarar Carina mellan ett par sökskick och betonar att de hundraser de godkänner framförallt måste vara funktionella. 

Best matte Frida förklarar varför hon fastnade för rasen:

– Jag ville ha en boxer men ändå inte, och rottweiler är lite för mycket rottweiler.  Jag snubblade över rasen och den är lite som båda men ändå inte. Det är en ganska stor variation inom rasen. Den hundfamilj som jag "ramlat över" är ganska brukshundslik. Det finns de individer som är nöjda med att vara familjehund, men mina hundar är bäst familjehundar när de fått "jobba av sig" lite.

I Svenska Hundklubben får enbart renrasiga hundar delta på klubbens utställningar. Eftersom Best tillhör en ras som godkänts av SHK får även han tävla om meriter där.

– Det blir lite roligare eftersom vi kan ställa ut våra hundar på SHKs utställningar och det är trevligt att rasen är erkänd, men eftersom alla kan vara med i SHK så blir det ju ingen skillnad för provverksamhet och kursdeltagande. Bruksproven får vi inte göra på SBK då det enbart är FCI-erkända raser som är registrerade i SKK och som får delta där. Där är det tävlingslydnad, nose work, viltspår och IPO som är öppet för blandraser, och vår ras får vara med på allt som är öppet för blandraser.

Enklare sökprov
Sökträningen fortsätter och många olika typer av hundar visar gott anlag att bli duktiga sökhundar. Jack Russellhannen Cingo, King Charles spanieln Hugo och Golden Retrivertiken Kiwi uppskattar alla träningen.

Reglerna för sökprovet upplevs lättare än det traditionella bruksöket. I den enklaste klassen, startprov, skall hunden ta en lösrulle hos den utlagda figuranten och behöver alltså inte ta den egna fastrullen. Däremot får den tävlande inte använda sig av den egna lösrullen, utan en som tillhandahålls av arrangören. Den ruta hunden skall söka av är endast 25 meter gånger 100 meter i enklaste klassen. Alltså endast halva storleken jämfört med brukssökets apellklass. 

– SBKs första prov (apellklass) motsvarar vårt bronsprov. För att göra SBKs prov måste man ha tränat ganska länge om man vill lägga en ordentlig grund. På Svenska Hundklubben kan vi gå ut och göra ett prov men ändå lägga en ordentlig grund, betonar Carina fördelen med deras enklare startprov.

Svenska Hundklubbens sökträning utgår från Anita Leander Mellin bok "sök och räddningshunden". En av övningarna som hundarna får göra kallar de för "trestegsraket". Då skickas hunden ut mot en figurant som först ligger på 20 meter. Därefter hämtar föraren hunden och skickar den på samma ställe igen, men nu mot en figurant som ligger 40 meter bort. Det sista steget blir att skicka hunden från samma plats mot en figurant på 60 meters djup. 

Marieanne Brunnström, som är utbildad sök- och lydnadsdomare via Svenska Hundklubben, berättar vad klubben lägger fokus på under sökproven. 

– För oss är det viktigaste att hunden snabbt hittar människorna som ligger gömda och att hundarna kan tala om för föraren vart människorna ligger gömda någonstans.

Marieanne blev instruktör då hon kom till hundklubben eftersom hon hade lång erfarenhet av hundar. Hon hade då ägt både Boxer och Rottweiler. Nu är hon även på väg att utbilda sig till utställningsdomare via Hundklubbens egna utbildningssystem. 

Prov
Svenska Hundklubben arrangerar prov i spår, personsök och föremålssök. Dessa prov är till för både medlemmar men också de som inte är medlemmar. Dessa prov har fem olika nivåer: start- järn-, brons-, silver- och guldprov. I dessa prov kan man enbart få godkänt eller icke godkänt resultat. Proven innehåller ingen lydnad och är därför perfekta för de bruksintresserade som avskyr det momentet eller för den som kanske inte ännu hunnit träna in alla apellmoment. 

Om SHKs sökprov är något enklare är SBKs sök passar deras spårprov den som vill ha en större utmaning. Dessa gå över mer avancerad terräng eftersom terrängen skall variera mellan skogsmark, öppenterräng samt hårt underlag (max 30 m) i guldklass, den mest avancerade klassen. I den klassen skall hunden markera fem föremål i spåret. Dessa kan vara av olika typer av material som trä, tyg, läder, skinn, gummi, garn och jutematerial. Spåret skall ligga minst fem timmar innan hunden släpps på. Den som vill kan även anmäla sig till klubbens lydnadstävlingar.

Klicka på länkarna nedan för att komma direkt till Svenska Hundklubbens regelverk i de olika tävlingar och prov de arrangerar:
Sökprov
Spårprov
Föremålssök
Tävlingslydnad
Hundtest
Utställning
Nosarbetsprov

Lydnad
Även lydnadsklasserna är fem. Dessa är "rookie", klass 1, 2, 3 och dessutom finns en veteranklass för den hund som är över sju år. Den som börjar tävla lydnad på SHKs tävlingar får själv välja den klass som är lämplig. Efter att ekipaget genomfört en tävling har denna inte längre rätt att tävla i en lägre klass.

– De som kommer till oss är inte lika tävlingsinriktade, utan de vill göra en aktivitet ihop med sina hundar, förklarar Marieanne.

Hennes man Jan-Lennart Andersson har bland annat varit med och skapat Svenska Hundklubbens spårprov. Vi sitter i ett av rummen i stugbyns små stugor med rymliga rum. De är utrustade med pentry (?), egen toalett och dusch. Hund får tas in i alla stugor. Parets Schäfer och Border Terrier myser på sängarna medan Jan-Lennart förklarar att klubben är mån om att medlemmarna känner sig välkomna och han hoppas att klubben ska växa. 

– Personligen tycker jag att vi har så mycket bra saker att jag unnar fler vara med i Svenska Hundklubbens verksamhet för det kommer vara berikande för dem och deras hundar, tror Jan-Lennart. 

SHK-anda
Trots detta påtalar Jan-Lennart att det faktum att föreningen är liten gör att det skapas en speciell anda, han kallar den för SHK-andan, vilken han tycker är viktig. Han förklarar att föreningens provverksamhet och lydnadstävlingar inte är det viktigaste utan att de flesta som kommer till klubben behöver hjälp med allmänlydnaden på sina hundar. 

 – De flesta som kommer till oss vill ha hjälp med vardagslydnad. Vi siktar på att ha väldigt bra vardagslydnadskurser och vi har utvecklat det en hel del de senaste åren.  På många klubbar är kurserna fokuserade på tävlingslydnad. Vardagslydnad, enligt de allra flesta, innebär att hunden ska kunna gå i koppel, möta andra hundar utan att göra utfall, vänta på ett ställe och sådana enkla grejer. Detta håller vi på att utveckla och kommer bli bättre på inom kort, avslöjar Jan-Lennart. 

Aliance canine wordwide
Svenska Hundklubben ingår i Aliance canine nordic, en nordisk sammanslutning av den internationella "Aliance canine wordwide". Klicka på länken för att läsa mer: ACW, Aliance canine wordwide

– För oss var det viktigt att få en internationell samarbetspartner för att värderingen av utställningsmeriterna då höjs. Helt plötsligt få vi utställningsdomare från väldigt många länder, kompetens och olika influenser, menar Jan-Lennart. 

– Vi vill främja en sund avel med renrasiga hundar, men alla hundar är välkomna på våra kurser, prov och tävlingar, betonar Marieanne som tycker Blandis Rix sköter sin verksamhet bra med utställning för alla raser, även blandraser. (Läs gärna Tidningen Hundetablissemangets reportage från en av Blandis Rix utställningar. Klicka HÄR!)

Eftermiddagen har förvandlats till kväll och medan ett gäng trötta hundar sover i stugorna passar Svenska Hundklubben på att avrunda dagen med samkväm runt grillen för sina medlemmar. Kommande dag är sista dagen på lägret och sista chansen för gänget att träna lite innan hemfärd.