Utbildningen av räddningshundar har försenats kraftigt av Coronapandemin. Förra helgen drog träningen igång igen trots att mycket är osäkert angående kommande prov.
Solen skymdes inte av många moln under lördagens träning när räddningshundarna i region mitt träffades för att träna i Meags ruiner av betong.
Titta på ett WebbTV-inslag från räddningsekipagens träningshelg:
En av ledarna som ansvarar för att utbilda rikets nya räddningshundar är Lars-Åke Nilsson.
Lars-Åke vann SM för räddningshundar förra året och detta är första gången han håller en utbildning för räddningshundar. Lars-Åke tror på ekipagen som ingår.
– Det är alltid någon som inte klarar sig första gången visar statistik från proven, avslöjar Lars-Åke, men lägger till att de flesta ekipage som inte klarat sig får en chans till.
Christian Björses är också instruktör och på plats denna helg. Han tror att räddningshunden kommer få en allt större roll på hemmaplan. Han nämner att hus kan kollapsa på grund av både snötryck och sprängningar.
Christian tillhör ”utringningslistan” och har själv, tillsammans med sin hund Bruse, ”Vassruggens Bruse Bärsärk”, tjänstgjort i skarpa sök efter att en byggnad i Stockholm sprängts.
Olika Scenarier
Christian förklarar att en räddningshundsförare aldrig vet i förhand vad denna kommer möta på en olycksplats. Därför tränar ekipagen på många olika scenarier.
– Något som kan inträffa, när en byggnad kollapsar, är att det kan vara flera personer i samma rum. Detta måste hundarna kunna särskilja. Vi har testat detta på våra färdiga hundar med figuranter som ligger extremt nära varandra. Hundarna skall förstå att det finns fler personer och markera, vilket de gör. De kan det här eftersom vi har tränat på detta. Det vore dumt om vi missade personer för att de ligger på samma ställe.
Att träna på olika scenarier gör att räddningsföraren blir mentalt förberedd påtalar Christian.
Försenade prov
Kursstart för denna grupp räddningshundar var i april 2019 och planen var att certprovet skulle göras i november.
– Jag tvivlar på att vi kommer kunna göra provet i november. Alternativt kommer de få göra certprov till våren. Allt beror på vad SKK och SBK säger, fastslår Lars-Åke som tyckte att luften gick ur honom när verksamheten fick läggas vilande i våras.
Måste ha skoj
För den förare som klarar certprovet återstår mycket träning och många prov. De ekipage som klarar sig hela vägen måste årligen genomgå ett nationellt räddningshundstest för att ha en plats på listan över ekipage som kan ringas ut för tjänstgöring. Både Lars-Åke och Christian finns på utringningslistan.
– Alla vill åka på larm, fast ingen vill att det ska hända något farligt, men när det väl händer vill man hjälpa till för detta är något som vi tränar inför, enligt Lars-Åke.
Den som är räddningshundsförare får lägga ner ett stort arbete på att träna sin hund.
– Du måste ha en grupp med träningskompisar och ni måste ha roligt, annars fungerar det inte, påtalar Lars-Åke.
Krävande utbildning
Anna Dahlgren är ny inom räddningen och det är första gången som hon utbildar en räddningshund.
– Utbildningen är krävande både för hund och förare. Vi ska ju också klara av saker. Det är roligt att göra detta tillsammans med hunden och jag upplever att vi fått ett mycket bättre samarbete.
Annas Portugisiska Vattenhunden Gorm, ”Waterpassion’s great joy Gorm” är fyra år och ganska ensam i sin ras att ha en ägare som satsar på räddning.
– Jag vet att det finns en till tjej som utbildar en Portugisisk vattenhund så vi får se om det blir två här framöver, säger Anna.
Titta på filmen ovan för att se Gorm och några andra hundar i action.
Nya hundar
– Daniel Eliasson på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har sagt att de vill ha fler samhällsnyttiga hundar. Jag tror att de inom snar framtid kommer rusta totalförsvaret med tanke på hur samhället ser ut i dag. Vi ska först och främst finnas på hemmaplan och därefter hjälpa till på internationella katastrofer, påtalar Christian.
– Det måste fyllas på underifrån med unga hundar eftersom de hela tiden blir äldre. Nu är det ganska många hundar som är gamla, kommenterar Lars-Åke och Christian instämmer.
Gör skillnad
När gruppen skingras för dagen är det för att återigen träffas för ny träning nästa dag.
– Som instruktör vet du att en del av dig finns med då en elev är ute på ett uppdrag. Vi är med och pushar eleverna till att bli färdiga och att en dag göra skillnad. En del av mig finns då med och den dag vi hittar en människa vid liv är det värt att träna hundra år igen. Det räcker att hitta en människa vid liv för att det ska vara värt att lägga ner tid på detta, försäkrar Christian.
