Under helgen har SM för barmark avgjorts och 118 medaljer har delats ut i de olika klasserna i dragsporten som växer.
I ett 40-tal barmarksklasser har 118 medaljer delats ut denna helg så det fanns stor chans för de 348 anmälda att åka hem med en SM-medalj.
– Anna-Carin Lönn på Riesenschnauzerklubben har varit en stor förebild för vårt arbete inom klubben. Det är roligt att visa att även en rasklubb, inte bara draghundsklubb, kan hävda sig inom sporten, och då har Riesenklubben varit en inspirationskälla, förklarar Christina.
– Förr användes Dalmatinern som följeshundar vid transporter. De sprang jämte vagnsekipagen för att bereda väg och larma om obehöriga närmade sig, berättar Christina och lägger till att hunden fortfarande har en fin fallenhet att samarbeta med hästar.
– De är även riktiga mattjuvar som äter allt och det går inte att lämna någonting framme, avslöjar Christina som nu har tre Dalmatinerhundar eftersom både hon och hennes man Tony kör barmark.
CykelklassHanna Bergman vann guldet i cykelklassen för damer med A-hund. Hanna kör sin Vorsteh Tintin som är efter hennes gamla tävlingshund Tage som Hanna vunnit fyra raka SM-guld med. Hon har starka hundar men är själv cyklist tävlar även långlopp i mountainbike.
– Det är inte säkert att min hund var den starkaste, men jag var kanske den starkaste cyklisten i startfältet, tror Hanna.
Hanna berättar att Tintin även används till jakt och är en positiv och arbetsvillig hund, men tycker att banans långa backar nedför var påfrestande för hundarna.
– Jag tycker att uppförsbackarna är roliga för då får både jag och hunden jobba. Det som är mindre bra är när det blir lång sträcka nedför. Då rullar man så lätt att man bara får åka och hetsa på hunden och kan inte jobba själv. Det blir toppfarten på hunden som avgör. När banan går upp och ner hela tiden håller man ner hastigheten. Vid linlöpning är det människan som utsätts för de hårda nedförbackarna, men vid cykling är det hunden som utsätts när den får springa maxfart utför, menar Hanna som dock uppskattade det varierade underlaget banan erbjöd.
– Jag har provat tre gånger på snö, så jag är verkligen nybörjare på det här. Man lär ju sig efter tiden, men jag har gjort en hel del förarbete. Det är mycket att lära sig och många klasser, men jag har roligt hela tiden. Jag håller reda på många saker och måste prata samtidigt som jag räknar tider för att få fram differenser när kanske fem personer går i mål som jag måste komma ihåg namnen på för att se dem i listorna. Det gäller att kunna tänka samtidigt som man kan prata, framhåller Julia som avslöjade att hon var ganska trött i huvudet på söndagseftermiddagen.
